ettmatvrak

Jag är så löjligt stolt över mig själv för att jag lyckas avbryta mina bantar/svält tendenser. Idag åt jag ett ägg (halva gulan) och en halv portion gröt. Jag är så rädd för kolhydrater. Mer än för fett, för kolhydrater känns mer som att det startar suget. Jag vill hellre öka på maten från att ha bantat än från att ha hetsätit. Alltså, om jag hade haft en period där jag hetsåt varje dag så hade det inte känts okej att börja äta normalt, men nu är det som "okej". Jag kan ursäkta mig med att jag ändå har ätit för lite innen. Men här ska inte mindskas, här ska ökas! Fortsätta med små portioner så att min kropp vänjer sig och fattar att jag ska ge den mat. Stackars min kropp som annars måste jobba på bantarkost. När jag är med andra klarar jag i stort sätt alltid av att äta normala portioner, det är ensam som det är svårt. Självklart känner jag efter att jag har ätit, på magen, som en gravid kvinna. ("fan vad tjock den är"). Om jag var smal på riktigt skulle det kännas ännu mer okej att äta. Man ser alltid bara jättesmala tjejer på äs stället. Magen är inte tom...Men det känns bra. Idag ska jag träffa kontaktpersonen igen. Det känns onödigt, vi rabblar samma saker om och om igen. Men jag tänkte prata med henne om lite tankar jag haft om pappa. Jag känner mig äntligen redo att säga det högt. Vill göra det och se hur det känns...