ettmatvrak

Ingen träning för mig idag heller. Över en vecka. Men jag ÄR förskyld. Har inte mått så här dåligt på länge och jag vill inte förvärra det. Jag hetsade idag. Men, bara att gå vidare... Jag har en träff med en kille på måndag men det ställer jag in nu. Om min mage var spänd förut så är det inget jämfört med vad den är nu. Blir snart rädd för att se mig i spegeln igen. Jag känner mig misslyckad...Men jag ska satsa på skolan och att hitta ett jobb. Det är omoget att låta ångest styra mitt liv. Nästa vecka är det en fest jag hade sett fram emot, men jag kom på att de människorna där har bara sett mig när jag var väldigt mycket smalare senast. Då var jag riktigt smal...inte så rolig att vara med men smal... Det är okej att träffa dem om jag bara är lite smalare. Smal, smal, smal, smal..Jag har inget roligt liv, det är bara en kamp om att stabilisera kroppen. Inget jobb, dåligt socialt liv, bara sitta och plugga i ensamhet eller träna eller vila och äta. Jag ska köra på dock, fortsätta äta, inte banta/svälta. En kille jag dejtat lite tycker om mig. Han tycker verkligen om mig, mina ögon och min personlighet och han tycker jag är söt. Han är dessutom en bra, smart kille med underbar personlighet. Han vill ta hand om mig...Men han pluggar utomlands och jag känner mig inte så attraherad. Jag har träffat honom den senare tiden samtidigt som jag ätit lite bättre och mått lite bättre. Idag åkte han hem och vips står jag där i köket...Kanske är det bara ett svepsjäl, men han är bra för mig.