ettmatvrak

Nyss satt jag och åt müsli ( inte den nyttigaste sortens...) och jag åt skål efter skål efter skål.... Men sen när jag stod i köket och skulle hälla i så tänker jag: vill jag verkligen ha det här? Näää, jag var mätt och jag kände att jag var på gränsen. För jag har ju ätit idag, och om jag inte har svält mig själv så tänker jag att jag lika gärna kan hetsäta. Vågar knappt erkänna att musli faktiskt är det enda jag har ätit. Men här har vi inget annat som jag kan äta. Bara bröd och smör typ. Och choklad och cornflakes och såser. Så jag måste ta allvar på att äta vitaminer. Men konstiga matvanor i sin ära, jag är glad bara över att äta och inte hetsäta och inte svälta. En sak i sänder. Det var väldigt länge sedan jag hade en period när jag varken svalt/bantade eller hetsåt. Nu vet jag inte vad jag känner. Ångest över att ha ätit för mycket idag? Lite. Deppig? Nej. Jag känner mig ganska, ganska normal och jag har lite mer framtidshopp. Sömnbrist är en stor bov. Jag såg just ett amerikanskt läkarprogram och de sa att sömnbrist kan leda till hetsätning. Och sömn har länge varit ett problem för mig. Jag går och lägger mig alldeles för sent eftersom jag inte står ut med att inte kunna sova. Dessutom är det på nätterna som jag blir som piggast och rastlösast. Det är oftast då jag hetsäter. Sedan vill jag vakna sent så att jag inte behöver äta så tidigt, för varje måltid är en risk. Jag tänker att det är lättare om jag inte behöver oroa mig över att äta för mycket om jag äter både frukost och lunch. Igår la jag mig en normal tid vid tolv och vaknade klockan åtta. Det är så det ska vara! Enligt läkarprogrammet ska man vakna samma tid varje dag. Det skulle vara en utmaning eftersom dagen då är så lång och det innebär mer tid och mer ansvar om att göra rätt saker på den tiden.