ettmatvrak

Vi har Ben And Jerry's hemma, need I say more? Igår var det middag med tjejerna och då var det såklart bara att äta. Åt inte av det ljusa brödet men jag åt glass. Sedan drack jag massa alkohol. Fick ångest senare, när jag kom hem. Det var som att alla negativa nyheter och all ångest över det jag ätit, äs, kom då. Började storgråta helt plötsligt när jag satt vid datorn då. Jag äter mer nu. Idag har jag ätit yogurt (normal fet/sockrad...), keso ( ett halvt av ett stort paket), en måltidsbar (200 kcal), och enormt mycket havregrynsgröt med mer yogurt, keso, mjölk och hallon. Jag var en centimeter från att äta glassen. Är det bättre att äta massor (för mycket, runt 6 portioner kanske) gröt, eller glass? Gröt är mat ju. Jag är stolt över att ha motstått glassen och ätit något som gör mig mätt och ger fibrer. Men samtidigt ångest över att ha ätit mycket, känner en mättnadskänsla. Magen är full och spänd. Jag har heller inte tränat alls på en vecka. Jag är förskyld... Vill träna ikväll dock, hur ska jag klara att ha ätit så här mycket annars? Men är rädd för att det kommer vara fullt på gymmet. Fullt av snygga tjejer som kollar snett. Önskar jag kunde läsa tankar. Det känns alltid som att alla kollar på mig. Jag känner mig väldigt ensam och liten ofta. Måste jobba på självförtroendet, det är nog egentligen mitt största problem. Men ja,hur som haver, jag har ätit men jag mår ganska bra. " Varför mår du bra när du inte har varit duktig?"... Jag orkade plugga idag för första gången på flera veckor. Och jag känner mig mer närvarande och mer som en normal person. När jag står på tunnelbaneperrongen så känns det inte som att jag ska sväljas av ett stort tomrum, och som att alla människor är främmande och ser äcklade på mig. Jag tror att jag kommer klara det här, jag kommer bli bättre! Jag kommer lyckas. Trots alla negativa tankar och ångest i mitt liv så kommer det ordna sig. Det är bättre att vara stark och äta så att jag orkar jobba med mig själv och utvecklas. Förut så tänkte jag att det vore dumt att börja äta mer nu för då kommer jag inte behöva behandling (!). Men nu tänker jag att det är bra, för det blir inte en lika stor chock sen och jag kommer kunna ta emot behandling bättre. Herregud, har jag börjat bli frisk?