ettmatvrak

Jag känner mig ganska fin idag. Det gör mig sååå förvirrad, varför gör jag det? Har jag en självkänsla?! Det är ingen kille som har flörtat med mig eller nåt alls, vilket är det enda som kan få mig att känna mig fin i vanliga fall. Uppmärksamhet av det andra könet. Jag har på mig de tajtaste jeansen jag har och en ganska stor skjorta. Det är kläder som jag på andra tycker är snyggt men själv inte vågar använda för det döljer inte min kropp och visar upp "rätt". Tajta, tajta jeans. I många år köpte jag samma storlek på byxor som mina kompisar helt utan att reflektera över om det var min storlek. Sedan var jag en gång och provade byxor med en annan kompis som är väldigt liten. Hon är helt enkelt en liten, petit tjej som har små storlekar. Jag tänkte att om hon har det så kan väl jag också ha det...Provade, och det passade. Fyra storlekar mindre! Jag tror ändå inte på det jag ser i spegeln, aldrig någonsin. Men nu börjar jag bry mig mindre om mitt utseende, i alla fall, äntligen. Jag sminkar mig alltid noga och står framför spegeln i evigheter och byter kläder och det är utmattande. Det är bra att göra sig i ordning men inte så mycket att man får ångest. Jag hetsåt för bövelen igår natt men ändå har jag inte enorm ångest. Det känns bara som, okej, tusentals kalorier ( kalaspuffar, kakor, massa russin, daddlar å nötter osv..), men det kommer jämna ut sig. Vad är det för fel på mig?...