ettmatvrak

Jag träffade kompisen ikväll. Och jag var riktigt glad för första gången på länge. Konstigt hur allt kan vända så fort. Hela dagen mådde jag dåligt. Jag var deppig och hetsåt och min brorsa kom hem, och var orolig och ville prata. Pratade också lite med Malin då, ( ledsen om du blev lite chockad eller så, jag bara ville berätta för någon. Du är så söt). Men jag börjar alltid gråta då så jag ville inte prata. Det slutade med att jag åkte därifrån och då impulsivt träffade jag kompisen. Glad alltså! Och jag vet att det beror på att det inte var en lidande, smal och utmattad person kompisen fick träffa, utan en levande och ja, glad person! Vissa människor lockar fram det positiva i mig helt enkelt. Tyvärr är det så att mina nuvarande kompisar framförallt är lite som mig. Av mina närmaste sex kompisar har tre problem med maten. Alltså de söker inte inte hjälp eller så, men det är ett problem. Två är mer som mig och den tredje är mer jättesmal men håller på och nyper i sina lår och är allmänt konstig med maten...Alla vi har från början en del osäkerhet och vill alltid passa in...Så jag mår bra av att umgås med personer från helt andra livssituationer ibland.