ettmatvrak

Det är ganska sjukt hur mitt humör kan svänga så kraftigt. Hela dagen var jag ångestfylld, deppig och mest bara otroligt trött. Jag orkade faktiskt inte ens gå ifrån sängen. Det kändes typ som om jag hade stålull i huvudet. ( järnbrist?)... Swich, swish: går ut, träffar lite folk...dricker choklad på café ( varför valde jag att göra det? jag HAR ju ätit idag?). Glömmer stålullen i huvudet, vaknar till. Varför kan jag inte vara optimistisk när jag är ensam och borde plugga?. Slutsatsen jag kan dra är åter igen: jag har roligare när jag äter. Och det verkar inte som om jag är frånstötande äcklig och ful trots att jag inte är alltför smal...Men demonerna viskar i mitt öra: " När du träffar dina kompisar kommer du känna dig skitful, misslyckad och tjock- eftersom du inte har bantat och tränat och är smal". Vet inte vad jag ska göra med dom rösterna, vct bara att jag inte vill ha fler såna här jobbiga dagar. Jag vill ha en hel dag som är bra.