Äter och äter
En småjobbig sak jag jag tänker på är en del på tjejerna han träffar. Han dejtar jättefina unga, väldigt smala men ändå kurviga tjejer som också är smarta, starka och äter skräpmat. De är bättre än mig. De är som jag om jag vore lyckad.
Jag äter och äter utan att träna eller att fasta. Nu är jag inte smal alls. Nu är jag på allvar en mullig tjej. Står inte ut med det. Det är en omöjlighet. Jag längtade till och med efter stakker 2, eller vad det nu heter idag. Det åt jag bara i typ två dagar, jag fick hjärtklappning och blev yr.
Min svartaste mardröm skulle vara att stöta ihop med någon jag känner. Och på gymmet där jag tränar händer det att man stöter ihop med folk.
Jag vet känslan. Att äta äta äta utan att kompensera (tillräckligt) och bara känna hur kilona smyger på och kläderna blir för små.
Ångest.
Jag lider med dig!
Vet du vad.. Du måste försöka sluta jämföra dig själv med andra! Du är inte misslyckad! Att vara misslyckad skulle vara att ge upp. Du är en fantastisk tjej som månar så väl om andra och men okej, du har en ätstörning. En psykisk sjukdom.. en sjukdom. Skulle vi tycka att en människa med canser skulle vara misslyckade? Nej. Du är inte misslyckad! Du har själv tagit kontakt med äs enheten och sökt hjälp. Det är styrka! Du är en stark tjej som kommer att ta hem det här. Okej!? Låt aldrig någon tala om något annat för dig! Kram och godnatt
Hej, det var länge sedan sist, jag tänker på dig ofta och läser din blogg varje gång du skrivit, men kommenterar inte alltid. Det är ganska mycket upp och ned nu i livet, så jag har ironiskt nog inte "tid" att hetsa. Men jag antar att det r en bättre period, så jag ska försöka ta vara på den så gott jag kan.
Jag ska flytta hem till mamma och pappa som du kanske läst och äntligen bryta kontakten med A, sorgligt, men det är så han vill ha det och då måste jag respektera det. Det kommer innebära ganska många fördelar att flytta hem, men vi ser väl hur det hela utvecklar sig. Jag är ju mästare på att manipulera så när jag kommer in i min dåliga period igen, börjar jag garanterat ljuga och gömma igen. Men det positiva är att m och p vet så pass mycket, de läer bloggen och vi pratar mycket om det, så chanserna att jag ska be om hjälp innan det bryter ut är större nu än vad de var förr.
Hoppas du mår bra, läste ditt inlägg, men minns att du sökt hjälp och att den är på väg, nu gäller det bara att greppa efter handen som sträcks ut istället för att krypa tillbaka in i garderoben. Ta hand om dig, kram
