feminism i mitt liv
Jag behöver något att brinna för, som kan ge mig energi. Något som kan ge mig inre styrka.
Har suttit och läst lite på internet om jämställdhet och jag läste en uppsats om tjejers vardag. ( http://www.stockholmstjejjour.nu/texter.php ) Den var kort och ganska enkelt skriven, allting höll jag inte med om, men den beskriver ändå så exakt hur typ hela mitt liv har varit.
I högstadiet tillhörde det vardagen att killar tafsade på en. Om de inte tafsade så kändes det som om det var nåt fel på en. Man skulle alltid bråka och säga ifrån, men killarna brydde sig inte. Tjejen skulle slå till killen och skrika och svära till honom för att få honom att sluta. "Håll käften" var det vanligaste ordet man hörde i skolkorridorerna, Någon skrev "fitta" på mitt skåp. Killarna pratade jämt om tjejers kroppar. De diskuterade hur tjejen skulle se ut, rumpor, magar, bröst, armar, ansikten. De kommenterade våra kroppar framför oss. I klassrummen tog killarna nästan all plats. Lärarna bråkade med killarna och vi tjejer blev placerade bredvid dem för att hålla dem lugna. Om man satt bredvid en kille som inte direkt var en kompis, men inte heller " den värsta, jobbigaste ledar killen", så försökte han alltid göra nånting i alla fall. I hela högstadiet kunde jag aldrig någonsin slappna av. Jag var rädd för att prata i klassrummet, och lärarna visste det. De visste hur det var men gjorde ingenting åt det. Hur kunde jag lära mig något alls?
I gymnasiet gick jag i en klass med nästan bara tjejer. Ändå tog killarna mer plats!
Jag är en riktig tjej. Jag hatar öl, sminkar mig alltid, oroar mig alltid över mitt utseende, hur kläder sitter och ser ut. Behöver en kille som leder och beslutar åt mig. En kille som bekräftar mig. Därför är det extremt viktigt att jag är smal, så att killar ska tycka om mig och vilja ha mig.
Samtidigt har jag alltid ogillat "tjejiga tjejer". De som spelar dumma, pratar med bebisröst, rosa kläder och ja, liksom hela dem utstrålar att de inte är det minsta lika killar. Jag hatar " the Hills" t e x, där känns det som att tjejerna är perfekta men otroligt tjejiga.
Jag känner att jag måste se bra ut, vara smart, vara kaxig, våga ta plats. Men ändå vara tjejigt blyg. Inte våga för mycket. Hålla mig tillbaka lite.
Jag har bestämt mig för att försöka förändras. Jag ska försöka sluta anpassa mig till samhällets mallar för tjejer och sluta vara beroende av andras godkännande. För det tror jag verkligen är ett av mina största problem. Jag tänker mer på vad andra tycker om mig än vad jag själv tycker och vill. Mitt lilla projekt ska bli att bli feministiskt utbildad och medveten.
Ska låna böckerna " Skönhetsmyten" och " Ta betalt! En feministisk överlevnadsguide". Och jättepopulära " Självkänsla nu" En bok jag kan rekomendera är " Bitterfittan". Tipsa jättegärna om böcker!
Bra att du håller dig till bloggar som skriver om mer tillfrisknande situationer, det är jättebra för dig! Ha en fantastisk helg!
Böcker är livet, det är bra att du läser tillfrisknande böcker och inte pro-skit. Kul att du vågade smsa mig, jag belv väldigt glad, det var en ganska tuff dag, onsdagen. Jag har nog fortfarande inte smält riktigt att jag ska få komma till Freja, att det liksom är fixat och nu bara återstår att vänta. Det känns tomt, men jag antar att det kommer att uppdagas för mig någon dag ;)
Jag håller med dig mycket i det du skriver om att vilja göra något meningsfullt. Det vill jag också, jag vill hjälpa, jag vill göra något värdefullt och beundransvärt. Just nu går jag ju bara omkring och blir tjockare, inte särskilt beundransvärt? Men jag har tur som har dig, och alla andra som bryr sig, det känns bättre då.
Hoppas du mår bra, och att vi hörs snart igen,
Kram
Jag känner igen mig så mycket i ditt beskrivande om skolan. även om jag alltid har tagit mycket plats så har jag mest umgått med grabbarna. aldrig varit tjejig heller. men på sista tiden så har jag tänkt att det berott på att killarna inte dömt mig som tjejerna gjort. att jag inte behövde vara snyggast inför killarna, för jag var en av de, och bara genom att vara med de så fick jag uppmärksamhet för att jag var tjej.. sån uppmärksamhet får man inte i tjejgäng.. tror du att det kan ha en koppling? Kram
