Lite starkare
Men jag är väldigt orolig för nåt som absolut inte har med bulimin eller mig själv att göra. Jag vet att i slutet av månaden och mer och mer så kommer allt bli skit igen. Det är så orättvist att det måste vara så här. Så fort jag får veta det så blir jag ledsen och lättretad och börjar bråka med pappa.
Så fort kan humöret vända från solsken till gråa hotande moln.
Ta till dig det jag skrev i mitt inlägg. Bakslagen är inget annat än bakslag, antingen så kommer de eller så kommer de inte. Men om du har den inställningen att de "ändå kommer gå åt helvete i slutet av månaden", så kommer det förmodligen att göra det också, Tankens kraft är ohyggligt stark. Använd den till något postivt :) Eller försök åtminstone, blev glad när jag såg det förra inlägget om att du varit lite snäll mot dig själv och tänkt fina tankar om dig. Visst kändes det skönt? En liten bit i taget, rätt vad det är så är vi framme. Om vi koncentrerar oss på varenda litet fotsteg, istället för att titta upp och stirra oss blinda på hur lång och svår vägen till målet är, så kommer det inte kännas lika oöverkomligt. Kom ihåg: Det är inte målet, utan resan som gör mödan värd. Tänker på dig, hoppas du mår bra, Kram
