ettmatvrak

Det var inte jag på bilden. Är lättad för det. Mina föräldrar var här på middag och jag åt jättemycket. Men normalt, det är normalt att äta. Det var gott också och det kändes bra att träffa dem. När man umgås i bara några timmar så är det mycket lättare och blir mer avlappnat och trevligt! Sedan pratade vi lite och som vanligt så mår jag tusen gånger bättre när jag bara pratar lite med pappa. Det visar bara att man ska ta itu med det som orsakar ångest.

Varje kväll känner jag mig tacksam över mitt liv. Och jag tänker att imorgon, då ska jag plugga och träna och inte hetsäta och bli smal och vara glad. Men varje morgon blir det samma sak. Jag äter en frukost som övergår till att blanda smör med vad som helst. Sedan hetsar jag i stort sätt hela dagen. Och jag försöker träna men det blir helt misslyckat och inget av det. Jag har blivit lat. Känner inte igen mig själv i spegeln!

Imorgon tänkte jag gå på en promenad innan frukost. Jag ska försöka gå ner lite i vikt. Vilken nyhet...men på senare tid har jag gett upp och bara gått upp flera kilo.Men nu är jag liksom lite mer som alla andra. Jag klagar över att jag inte tränar, och äter massa skit. Men "alla andra" äter inte så mycket som jag gör, eller så lite.

I vanliga fall är jag den som har stark disciplin när det gäller motion, alltid gå istället för att ta bussen, går på intensiva träningspass och joggar ett mil.  Jag brukar ljuga om hur mycket jag tränar. Inte för att det är nåt fel att träna, men liksom som att jag alltid tycker att allt som har med mat och träning att göra är pinsamt och skamligt. Och jag är rädd för att verka konstig. För jag vet inte riktigt vad som är normalt. Men nu...Vad har hänt?...Luften har gått ur mig.