ettmatvrak

På vägen hem när jag gick från tunnelbanan i mörkret, helt ensam på blöta gula löv, så författade jag ett bittert blogginlägg i huvudet. Det handlade om mina föräldrar, mig själv och mitt liv.

Jag har varit på bitchigt, dåligt humör hela dagen idag. Jag hetsåt lite på morgonen. Jävla skit också. Sen var den dagen FÖRSTÖRD. Jag grubblar mycket, och hatar mig själv så mycket att jag ofta har huvudvärk. ...och nedstämdhet, humörsvängar, koncentrationssvårigheter, sömnproblem, är virrig, impulsiv...Ja listan på mina symptom kan göras lång.

Men jag inser nu, och ännu mer efter att ha pratat lite med Elin, att det här att jag äter för lite just nu är en del av sjukdomen. Varför försöker jag alltid övertyga mig själv om att jag inte har problem?  Jag tror ju att jag kan leva med det här, bara jag inte hetsäter så fruktansvärt så får jag väl leva med nedstämdhet, humörsvängar osv...För jag är lite smalare.

Men alltså,  vad jag ville komma fram till är att jag måste sluta grubbla. För om jag går och tänker på att jag är nedstämd och misslyckad hela tiden så blir det ju inte bättre för det...

För mitt bitchiga humör försvann när jag fick nåt annat att tänka på, så fort jag kom hem. Nu är jag på bra humör. Yay! Allt ordnar sig!