samma dag men lite gladare person
Jag hade sån huvudvärk efter min hetsätning. Tror verkligen att om man har psykiska problem som att man går runt och säger till sig själv att man är äcklig, misslyckad och ful, så syns det på en. Alla tunga tankar leder till stress och huvudvärk.
Jag känner alltid att jag måste straffa mig själv. Jag förtjänar det här och får skylla mig själv." Nu får du fan fixa det här och bli smal din jävla idiot".
Men nu känner jag mig inte längre som en vidrig " efter att ha hetsätit äcklig idiot", men det är som att jag känner att jag borde känna så. Jag kan inte acceptera att jag kanske, kanske, kan komma över att ha hetsätit. För det är ju så äckligt och jag måste straffa mig själv.
Helt sjukt att det kan vara så, men jag tror i alla fall att det är ett bra tecken att jag förstår det här.
Nolita sa nåt smart, man borde ju sluta hänga upp sig på bra och dåliga perioder. Varför har jag inte ens ifrågasatt att hela mitt liv är antingen en bra eller en dålig period? Jag vet att jag ser allt i svart eller vitt men det har ändå inte riktigt gått in. Jag förväntar mig att antingen hetsäter jag och hatar mig själv eller så är jag smal och ljuvlig och stolt över att jag inte äter ( men missnöjd och vill alltid bli smalare). Och när jag har en " bra period", så måste jag ta igen allt jag missat under den "dåliga". Alltså blir jag helt stressad och missnöjd över att allt inte är så underbart bara för att jag inte äter.
Men jag åkte och tränade så småningom som jag måste göra. Jobbigt att lämna det den sköna isolationen hemma. Kändes sådär, visst, lite bättre men det var inte nära att vara tillräckligt mycket träning. Så jag känner mig lat.
Efter träningen satt jag på en bänk på perrongen och väntade på tunnelbanan. Hade rotat efter vattenflaskan i min överfyllda 30 liters träninsväska. Då kommer killen som jag gillar lite...Fan, han får inte se mig när jag ser ut så här! Men han verkade inte tycka att jag var så äcklig. Han sa att han hoppades vi skulle ses snart igen.
Så jag kanske inte är så äcklig.
Jag känner alltid att jag måste straffa mig själv. Jag förtjänar det här och får skylla mig själv." Nu får du fan fixa det här och bli smal din jävla idiot".
Men nu känner jag mig inte längre som en vidrig " efter att ha hetsätit äcklig idiot", men det är som att jag känner att jag borde känna så. Jag kan inte acceptera att jag kanske, kanske, kan komma över att ha hetsätit. För det är ju så äckligt och jag måste straffa mig själv.
Helt sjukt att det kan vara så, men jag tror i alla fall att det är ett bra tecken att jag förstår det här.
Nolita sa nåt smart, man borde ju sluta hänga upp sig på bra och dåliga perioder. Varför har jag inte ens ifrågasatt att hela mitt liv är antingen en bra eller en dålig period? Jag vet att jag ser allt i svart eller vitt men det har ändå inte riktigt gått in. Jag förväntar mig att antingen hetsäter jag och hatar mig själv eller så är jag smal och ljuvlig och stolt över att jag inte äter ( men missnöjd och vill alltid bli smalare). Och när jag har en " bra period", så måste jag ta igen allt jag missat under den "dåliga". Alltså blir jag helt stressad och missnöjd över att allt inte är så underbart bara för att jag inte äter.
Men jag åkte och tränade så småningom som jag måste göra. Jobbigt att lämna det den sköna isolationen hemma. Kändes sådär, visst, lite bättre men det var inte nära att vara tillräckligt mycket träning. Så jag känner mig lat.
Efter träningen satt jag på en bänk på perrongen och väntade på tunnelbanan. Hade rotat efter vattenflaskan i min överfyllda 30 liters träninsväska. Då kommer killen som jag gillar lite...Fan, han får inte se mig när jag ser ut så här! Men han verkade inte tycka att jag var så äcklig. Han sa att han hoppades vi skulle ses snart igen.
Så jag kanske inte är så äcklig.
Kommentarer
Postat av: Naa
Jag hoppas att han fick upp dina ögon lite så att du snart börjar inse att du inet alls är äcklig, du är älskad och helt underbar. det är vi allihopa. tråkigt att vi inte ser det
Postat av: Malin
Klart du inte är äcklig gumsan... jag vet att man kan känna sig så ibland (för mig alltid...)men det är verkligen sällan som andra tänker så. Det är självbilden vi får jobba med. Kramar
Trackback