sötpotatis
Vill bara säga att jag åt en av de saker som jag aldrig kan tillåta mig själv att äta, sötpotis. Det var gott och inte så farligt. Små, små framsteg. Nu ska jag åka och träna. Det hade jag tänkt göra redan innan och jag känner mest att jag vill göra det för att komma ut. Men såklart, det finns ju i bakhuvudet att jag ska bränna...
Men har i alla fall ätit något vettigt. I vanliga fall skulle jag se på potatisen och sen sträcka mig förbi den och äta müsli, russin, keso, yogurt osv. Massa grejer som är helt nyttiga eller bara smått och litet, liksom ingen riktig mat. Trots att t e x russin är mindre mättande och mer kalorier så vill jag hellre ha det. Jag gillar frukostmat. Det kanske är för att det känns mindre tungt och man kan äta det en lägre tid. "Riktig mat" är mer läskigt ochjag har ingen koll på vad det innehåller alltid.
Kan inte fatta att förr, för kanske fyra, fem år sedan kunde jag äta pannkakor till middag. Kunde äta pasta med ost, paj, bröd med smör, pizza, kakor...utan ångest. Eller ja, jag har alltid haft problem med att sluta äta. Alltid föredragit att äta ensam så att jag kunde svulla. Gömt kakor och sånt. Men på den tiden tränade jag mycket mindre. Alltså, åt mer och tränade mindre. Hur går den ekvationen ihop?!
Ändå så var jag inte så mycket tyngre än jag är nu. Jag tror att jag vägde kanske fem kilo mer. Om jag bara hade svullat lite mindre. och tränat lite mer,så kunde jag kanske ha blivit perfekt!?
Eller i alla fall, ha ett liv som inte var besatt av mat och kroppen.
men sen, vad är perfekt? För många är kanske ditt utseende det perfekta. tänk på det..
hur smakar sötpotatis, vet inte om jag ätit det?
Nej, det som är bra med, i alla fall min psykolog, är att hon vet att det tar tid. om du börjar äta regelbundet imorgon eller om 1 år kvittar, så länge du försöker. Vissa dagar orkar man försöka, andra dagar orkar man inte. och psykologen har förståelse för detta. du kommer få ta allt i din egen takt. och precis som du inte vaknade en dag och hade ÄS, så går det inte över på en dag heller. det är en lång process och psykologen du kommer att prata med är väl utbildad inom ämnet. när har du din första tid?
Fast man inte riktigt vill släppa ÄS så vill man tillbaka till innan.. det vill i alla fall jag trots att jag då vägde kanske 7 kilo mer... då var jag i alla fall vältränad och stark och lycklig istället för fettig och ledsen....
Det är bra att du utmanar dina rädslor och äter "nya" grejer. Jag har aldrig haft saker jag inte kan äta, bara saker jag inte kan hantera (fast jag vill ju inte ha viss mat när jag inte äter..) utan att hettsa sen.. och den listan är lång..
Kom ihåg att detta är ett framsteg!!
Vad skrev du i brevet? När jag skickade in mitt brev till dem så uppmanades jag av andra att skriva så hemskt som möjligt. me andra ord så skrev jaga tt jag spydde konstant, var självmordsbenägen bla bla bla.. det var ju inte så, men jag ville tid. 2 dagar efter jag postat brevet så ringde de, och två dagar senare fick jag tid. det är värt att ljuga ibland!
