stress
Idag har jag:
Blivit utskälld och bråkat med mamma och pappa.
Skitit i plugga (vilket ger mig skuldkänslor och jag tror jag kommer bli en slacker för all framtid)
Gjort "saker" med en kille bara för att jag inte brydde mig och ville att han skulle gilla mig. ( får mig att känna mig glad på sätt och vis- han ville ha mig...).
Smsat oavbrutet, med kompisar och killar ( som mest vill ha bara en sak), som ville träffas ( ger mig bekräftelse samtidigt som det stressar mig mycket- jag kan inte säga nej! och det är rörigt att smsa med många samtidigt). Grejen är ju att jag är en ensamvarg egentligen. Och jag får min energi inifrån, inte från andra människor tror jag. Att vara social tar energi samtidigt som jag blir glad. Jag älskar att vara behövd och när folk tycker om mig. Men jag känner mig lätt kvävd. Ska jag vara antingen ensam eller med jättemånga? Jag har nån väldigt lätt form av social fobi, så det kanske har nåt samband. Men jag mår ju absolut bättre när jag är social!!
("Weirdo, jag skapar problem när det inte finns några, inser jag nu!")
Träffat min kompis och skrattat och haft jättekul!
Kompisar är verkligen bland det bästa som finns. Jag klarar mig inte själv, inte ett dugg, trots att jag tror det.
Har ätit frukost och ett äpple och klockan är åtta...Jag är i en bantarfas. Plus att jag stör paranteser runt mig som ett konfettiregn.
Blivit utskälld och bråkat med mamma och pappa.
Skitit i plugga (vilket ger mig skuldkänslor och jag tror jag kommer bli en slacker för all framtid)
Gjort "saker" med en kille bara för att jag inte brydde mig och ville att han skulle gilla mig. ( får mig att känna mig glad på sätt och vis- han ville ha mig...).
Smsat oavbrutet, med kompisar och killar ( som mest vill ha bara en sak), som ville träffas ( ger mig bekräftelse samtidigt som det stressar mig mycket- jag kan inte säga nej! och det är rörigt att smsa med många samtidigt). Grejen är ju att jag är en ensamvarg egentligen. Och jag får min energi inifrån, inte från andra människor tror jag. Att vara social tar energi samtidigt som jag blir glad. Jag älskar att vara behövd och när folk tycker om mig. Men jag känner mig lätt kvävd. Ska jag vara antingen ensam eller med jättemånga? Jag har nån väldigt lätt form av social fobi, så det kanske har nåt samband. Men jag mår ju absolut bättre när jag är social!!
("Weirdo, jag skapar problem när det inte finns några, inser jag nu!")
Träffat min kompis och skrattat och haft jättekul!
Kompisar är verkligen bland det bästa som finns. Jag klarar mig inte själv, inte ett dugg, trots att jag tror det.
Har ätit frukost och ett äpple och klockan är åtta...Jag är i en bantarfas. Plus att jag stör paranteser runt mig som ett konfettiregn.
Kommentarer
Postat av: Anchal
Alla har sina dåliga dagar det kommer bättre det kan jag lova dej :D
Postat av: Marie
Jag pratar gärna på msn! [email protected]
Det är bara att lägga till mig =)
Postat av: Naa
Hej.. jag hade oxå en period i mitt liv när jag pratade med massa killar. gjorde ingenting med dem, men försökte förföra de. de ringde och ville träffas och jag kände mig "poppis". efter ett tag insåg jag att detta bara var tomma känlsor, men ibland behöver vi känna oss älskade och omtyckta, även om detta inte är varaktigt. Men var försikg så att du itne ångrar massa senare. Ta hand om dig, du är mer värd än dessa killar som bara vill leka. Du sätter dina känslor på spel. Hoppas din fredag slutar bra, många kramar!
Trackback
