ettmatvrak

Ett tydligt tecken på att jag har gått ner lite i vikt och trivs LITE bättre i min kropp, är att jag har på mig lite tajtare kläder. Idag hade jag på mig tajta jeans och realtivt tajt, kort jacka. Och jag dog inte eller fick panik så att jag bara ville gömma mig inne på en toalett ett tag. Det har hänt många gånger att jag inte står ut med att vara ute eller på platser med mycket folk. Det har säkert att göra med lätt social fobi, men den sociala fobin beror eller är ju till stor del bara en rädsla på grund av att jag ser så konstig ut. Vad tror jag ska hända egentligen? Vad är det värsta som kan hända?

Jag försöker alltid gömma och maskera min kropp. Men idag så kunde man se sanningen. Och det känns befriande, dels för att jag inte behöver oroa mig över hur kläderna sitter hela tiden, dra i dom och fixa till så att det täcker på exakt rätt sätt. Och delvis eftersom jag ändå visar "sanningen". Jag är den jag är. När jag måste gömma min kropp så är jag hela tiden rädd för att bli avslöjad. Nån ska se hur jävla ful och onormal jag tror att jag är. Men idag så kände jag mig normal! Orkar inte kämpa och jämföra mig med alla andra längre. Det gör ont men det här är min kropp som jag måste leva med.

Det bästa är att jag känner att samtidigt som jag bara vill gå ner i vikt, bli smalare, så känner jag att jag KAN acceptera att vara så här. Men hur kan man behålla sin vikt?

Ärligt talat, hur länge kommer jag kunna klara av att äta så här lite och träna så här mycket?

update: har ätit en riktig middag ( dock utan råriset som hörde till, men ändå)... Tänk om jag bara kan lägga till lite mer hela tiden tills jag har blivit bättre?....Tänk om det faktsktiskt skulle gå?  Inte äta mindre och mindre. Det är bara en fråga om NÄR jag kommer hetsäta.  Men liksom, varför skulle inte tillfrisknandet kunna börja idag? Det skulle kunna det! Jag skulle kunna må så mycket bättre. Jag tror det kommer gå. Men det tror jag alltid! Och på tre år har det inte gått.