what now?
Det är alltid svårare att hetsäta när det har gått några gånger sedan förra gången. Man vill inte "förstöra sig". Nu när jag inte hetsäter, vad ska jag göra då då? Det känns som ett så barskt uppvaknande. Jag måste börja ta del av världen, inte isolera mig, ta hand om mig. Visa mig.
Vet inte vad jag ska göra med mig själv. Känner mig ängslig, rastlös och igen, som att jag är misslyckad och tom.
nej, nej,, det är nu du håller på att bli frisk. Hitta på saker om dagarna, någon aktivitet, måla, gå på teater, läs böcker. Du är en person även utan Ätstörningen, jag lovar! för du var en person innan den, inte sant?
Det är ett friskhetstecken, du tar plats, du visar världen att du finns. Du kryper fram under täcket och säger; Här är jag, vad har världen att erbjuda för mig idag?
Ärstörningen är ett problem som vi har, ett stort problem som inte ska svamlas bort, utan tas på allvar, men den är inte synonymt med vad som är oss. Vi ÄR inte vår sjukdom, det är viktigt att komma ihåg. Sjukdomen är något som har Drabbat oss för tillfället, men kom ihåg; att det kommer inte alltid att vara på det här sättet.
Men jag förstår att du känner dig vilsen, jag känner exakt samma sak.
Tänker på dig, KRAM
Vem är man utan ätstörningen? Det är en tanke som jag tror många av oss har. Vi har blivit så vana med att leva såhär så vi tror att det är den enda utvägen. Du måste försöka tänka att det finns något som är så mycket bättre. Tänk att vakna varje morgon och känna att man älskar sig själv och att man är världens bästa. Den känslan ska vi kämpa för! Jag hejar på dig.
Förresten, jag känner igen mig så mycket i det du skriver, därav känner jag lite extra för att försöka peppa dig, för man förtjänar inte att gå omkring med dessa tankar.
