känslan och tanken
Jag har svårt att skilja mellan tanke och känsla. För mig finns nästan inga tankar- bara känslor. Säkert vanligt när man har bulimi, för ofta går man ju och äter för att man har en jobbig känsla som man inte vill eller klarar av att tänka på. Jag går ofta runt och känner mig "tom". Det finns inga tankar för jag har så mycket självhat.
Hur fan ska mitt liv bli? Hur ska jag orka? Jag orkar inte ta tag i problemen.
Jag är rädd. Jag har inte hetsätit men jag har ätit ganska mycket. Och tränat lite men inte mycket. Som gjort för en kväll där jag trycker i mig bunkar med mat.
Jag känner mig desperat, att jag vill skada mig själv på ett eller annat sätt. Jag är värdelös, så känns det...
Snälla du, gör inget dumt som att skada dig själv, det gör du nog mycket genom att tänka att du inte duger. Det gör du, alla dagar. Vi som har detta beteende tänker ofta att när vi svälter så duger vi och är nöjda med oss själva medan då vi äter lite för mycket så är vi helt plötsligt värdelösa. Vi måste lära oss att förstå att vad vi än äter eller vad vi än gör så är vi värda lika mycket. Omgivningen bryr sig inte om hur många kilon man väger, de ser dig som person.
Ta vara på dagen, den kommer aldrig tillbaka =)
Men gumman! DU skulle ha sagt något igår, hade jag läst det här då hade jag sparkat bort A från datorn och pratat med dig! Du är värdefull, och du måste inse det själv. Jag Finns Här, men jag är ingen tankeläsare ;)
KRAM
Du är inte värdelös! Jag önskar jag kunde krypa upp i ditt huvud och sparka bort alla dom onda och FALSKA tankana och känslorna. Varför måste vi hela tiden nervärdera oss själva. Vad kommer detta självförakt ifrån? Känner så väl igen mig men vi måste sluta med det. Vi är inte dåliga människor. Vi är värdefulla. När skall vi förstå att lycka inte sitter i vikt. Ta hand om dig tjejen. Hoppas du lyckas vända dina onda tankar. Kramar!!
