ettmatvrak

trött

När ska jag bli normal? Frisk?

Idag så är jag mycket bättre än förut.  Men det känns som att jag går på ett löpband: jag går och går men står bara kvar på samma plats. ( Vad är det som går och går men aldrig kommer nånstans? Den gåtan lärde jag mig av Faddefara(?)- fångarna på Fortet...Klockan! Nej, bulimi! Det blir fängelsehålan för mig ).  

Jag vill komma vidare, gå förbi den här jobbiga perioden i mitt liv. Jag har kämpat och haft det svårt länge. Jag förtjänar att vara lycklig!

Utåt sätt är jag glad och rolig- inuti är jag tom.

Redan den här morgonen har jag hetsätit. Jag öppnade kylskåpet jag är ensam hemma förresten, det finns ingen grön mjölk, inga ägg. Jag kan inte käka gröt då med nåt ägg. Så då börjar jag äta bröd. my enemy.

Situation: Vaknar och är trött.

känsla: Känner mig orolig inför en dejt med en kille som jag lovat gå på trots att jag inte vill och för att det känns som att jag kommer misslyckas med skolan, har förträngt massa grejer jag måste göra.

handling: Äter massa bröd. Med smör.

Äter och äter. Varför slutar jag inte?

Har ångest ångest ångest ångest. Magen är en degklump. "Jag är ful och tjock," så tänker jag. "Värdelös."

- Men va fan, nej, jag är en värdefull person. Jag måste bara upprepa det istället för att låta ångesten tala.