ettmatvrak

Dagen gick som det gick. Jag visste redan på morgonen - det här är en sån där mulet dålig dag.  Jag skulle om jag haft mindre kontroll och inga inbokade möten, ha kunnat gå äta- vad-som- helst- långt.  

Men som sagt redan innan, massa bröd. Sen hade jag tänkt inte äta mer. Men det blev typ en hel stor burk av 3%keso. Hem igen, från stan i min fina korta klänning:) som jag kände mig riktigt snygg i! Killar flörtade vilket boostar mitt självförtroende enormt. Jag lever för bekräftelse...Kom försent så jag slapp känna mig som en konstig tönt för att jag bara tog en latte.

Men väl hemma igen ledde ångesten mig till köket. Hatar när man verkligen kan känna att man har ångest. Hjärtat klappar snabbare och jag kan inte tänka. Alla jobbiga saker maler hela tiden i huvudet samtidigt som jag tänker att jag inte får äta- måste bli smal. Nu satt som tur var mamsen å pappsen i vardagsrummet. Så jag kunde inte äckla mig totalt. Men jag åt i alla fall typ en skål med hommus och baba ganosh. Båda är röror som är nyttiga men innehåller mycket fet sesampasta. Mycket kalorier. Jag hade på mycket olivolja. Sedan massa vindruvor som jag åt som om nån skulle sno dom ur handen på mig.

Ja, det var bara ett litet misslyckande. Och när jag tänker efter så ja, för någon annan kanske inte detta hade varit ett failure? Jag vet jag är på väg att bli bättre. Men det känns hemskt att ha ätit mycket utan att ha tränat nåt alls. Men jag ska försöka att inte ha ångest för egentligen är det inte så farligt, inser jag nu...:) Det känns som att nää, jag måsste ha ätit mer? Jag har glömt nåt! Herregud...Det är väl det här som kallas att acceptera att man inte kan banta samtidigt som man kan bli frisk från bulimi. Jag vet, men hatar att inse det. 

Nu ska jag försöka att gå och lägga mig ikväll och försöka lägga ångesten bakom mig. Annars är risken att jag vill äta för att döva den.

Det känns bättre!   positiv attityd, postiva tankar....jag vill glömma att jag är sjuk och vakna upp och vara normal.