Utkast: Jag börjar ...
Jag börjar känna mig lite mer lugn inombords. Puh...andas in, andas ut...
1:Jag pratar med pappa- vi har ett minst sagt komplicerat förhållande. Oftast är jag arg på honom. Men jag klarar mig inte utan honom. Att prata, ha en bra relation och bara vara med honom gör mig lugn och starkare. Det stjäl energi vare sig jag vill det eller inte att gå runt och vara arg.
Alltså, det blir svårare att skada sig själv genom att bete sig destruktivt när det känns lugnt och bra hemma. Jag vill inte vara den som förstör och gör honom ledsen. När jag får hans uppmärksamhet och pratar med honom så känner jag mig mer värdefull och bra.
Det visar bara att det inte går att kväva ångesten med mat. Så fort man tar itu med nån sak som oroar blir det lite lättare. Daaaaaaah
2: Jag äter. Jag svälter mig inte men hetsäter heller inte. Jag åt vad jag kände för och är inte hungrig nu.
Det känns som om jag är på väg in i en "bra period". Hela mitt liv går i perioder, bra och dåliga. Allt är svart eller vitt. Grått gör mig förvirrad, för är man inte smal och svälter så är man ju inte duktig? Jag tror att det på nåt sätt blivit min identitet. Jag vet inte vem jag är utan ätstörningar.
Jag har varit förvirrad egentligen sedan jag första gången började banta. Det var det som utlöste mina ätstörningar. Fortfarande kan jag inte sluta banta. Tanken finns alltid där. Kommer jag någonsin kunna sluta med det?
Nu är det väl bara att ta itu med fler saker som oroar...Men det skrämmer mig och jag vill inte. Jag är en sån chicken. Kackakacka...
Men en lugn höna!
1:Jag pratar med pappa- vi har ett minst sagt komplicerat förhållande. Oftast är jag arg på honom. Men jag klarar mig inte utan honom. Att prata, ha en bra relation och bara vara med honom gör mig lugn och starkare. Det stjäl energi vare sig jag vill det eller inte att gå runt och vara arg.
Alltså, det blir svårare att skada sig själv genom att bete sig destruktivt när det känns lugnt och bra hemma. Jag vill inte vara den som förstör och gör honom ledsen. När jag får hans uppmärksamhet och pratar med honom så känner jag mig mer värdefull och bra.
Det visar bara att det inte går att kväva ångesten med mat. Så fort man tar itu med nån sak som oroar blir det lite lättare. Daaaaaaah
2: Jag äter. Jag svälter mig inte men hetsäter heller inte. Jag åt vad jag kände för och är inte hungrig nu.
Det känns som om jag är på väg in i en "bra period". Hela mitt liv går i perioder, bra och dåliga. Allt är svart eller vitt. Grått gör mig förvirrad, för är man inte smal och svälter så är man ju inte duktig? Jag tror att det på nåt sätt blivit min identitet. Jag vet inte vem jag är utan ätstörningar.
Jag har varit förvirrad egentligen sedan jag första gången började banta. Det var det som utlöste mina ätstörningar. Fortfarande kan jag inte sluta banta. Tanken finns alltid där. Kommer jag någonsin kunna sluta med det?
Nu är det väl bara att ta itu med fler saker som oroar...Men det skrämmer mig och jag vill inte. Jag är en sån chicken. Kackakacka...
Men en lugn höna!
Kommentarer
Postat av: Naa
Stark du är. Och ja, jag tror att man kan komma ut sitt tankemönster oxå, men att man måste vara tålmodig och iten ge upp såfort något inte går som man tänkt sig. Tycker oxå att mitt liv går mycket bättre när jag har lugn omkring mig, när jag är omgiven av människor som tycker om mig och som jag tycker om. Då vill jag inte misshandla min kropp. De tycker ju om mig av en anledning, för att jag är den jag är. detsamma gäller dig och alla andra! Hopaps du får en fortsatt bra dag, kram!
Postat av: Alina
gillade du full house!! ? Kika in i bloggen! Kramar
Trackback
